Hur gör jag en orosanmälan barn och vad händer med familjen?

Du gör en orosanmälan genom att kontakta socialtjänsten i den kommun där barnet bor. Det går att ringa, använda kommunens e-tjänst eller fylla i en blankett, och du behöver inte ha bevis — det räcker att du har en konkret oro. Som anställd i förskola har du dessutom en skyldighet att genast anmäla om du misstänker att ett barn far illa, och denna skyldighet gäller även om du är osäker.

Så går en anmälan till

• Du kontaktar socialtjänsten och berättar vad du har sett och hört: blåmärken, rädsla vid hämtning, tidpunkter och eventuella egna ord från barnet.
• Du kan uppge ditt namn eller vara anonym. Anonymiteten skyddar dig, men kan göra det svårare för socialtjänsten att ställa kompletterande frågor.
• Du behöver inte utreda något själv och ska inte konfrontera föräldrarna. Din roll är att lämna informationen vidare.
• Dokumentera gärna dina iakttagelser skriftligt för egen del, men lämna dem bara till socialtjänsten.

Vad händer sedan

Socialtjänsten gör en så kallad förhandsbedömning för att avgöra om en utredning ska inledas. Inleds utredning ska den normalt vara klar inom fyra månader. Under tiden kan socialtjänsten prata med barnet, föräldrarna, förskolan och andra som har relevant information. Målet är att bedöma om barnet behöver skydd eller stöd, och insatser kan vara allt från rådgivning och stödsamtal till placering utanför hemmet i allvarliga fall.

Får föräldrarna veta vem som anmälde?

Föräldrarna får i regel veta att en anmälan har kommit in, eftersom de har rätt att ta del av utredningen och yttra sig. Däremot får de inte automatiskt veta vem som anmälde. Om du har varit anonym finns en stark sekretess, men den kan i sällsynta fall behöva vikas om ärendet går till domstol och din identitet är avgörande. Socialtjänsten strävar efter att skydda anmälaren.

Praktiskt nästa steg

Kontakta socialtjänsten i barnets kommun redan i dag och beskriv din oro sakligt. Prata gärna med din chef eller ett skyddsombud om rutinerna på förskolan, så att du inte står ensam i beslutet. Kom ihåg att din anmälan inte är en anklagelse — den är en signal som gör att någon med rätt kompetens kan bedöma barnets behov.