Kan man få straff för psykisk misshandel?

Ja, psykisk misshandel kan leda till straff – men det finns inget brott som heter just "psykisk misshandel" i svensk lag. I stället bedöms agerandet utifrån de brottsrubriker som passar, och hot och nedvärderande kommentarer kan mycket väl räknas dit. Att det inte finns fysiska märken är alltså inte avgörande.

Vilka brott kan det handla om?

Beroende på vad som hänt kan agerandet till exempel bedömas som:

• Olaga hot – när någon hotar med våld eller annan allvarlig skada på ett sätt som är ägnat att framkalla allvarlig rädsla.
• Ofredande – upprepade trakasserier, telefonsamtal, meddelanden eller annat som är ägnat att kränka någons frid.
• Fridskränkningsbrotten (grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning) – när en närstående begår upprepade brottsliga gärningar mot en person, till exempel hot, ofredande och ärekränkning, och gärningarna tillsammans utgör en allvarlig kränkning av personens integritet.

Vad krävs för en fällande dom?

Det centrala är att åklagaren kan visa att de enskilda gärningarna uppfyller brottsbeskrivningarna och att det är den misstänkte som utfört dem. Bevisningen består ofta av:

• dina egna uppgifter och en trovärdig, sammanhängande berättelse,
• sms, chattar, mejl, röstmeddelanden och inlägg i sociala medier,
• vittnesmål från vänner, familj eller kollegor,
• journalanteckningar, samtalsstöd eller kontakt med kvinnojour,
• polisens utredning i övrigt.

För fridskränkningsbrotten krävs dessutom att gärningarna skett upprepade gånger och att de tillsammans utgjort en allvarlig kränkning. Det är alltså helheten, inte en enstaka kommentar, som avgör.

Vilket straff kan det ge?

Straffskalorna varierar med brottet. Olaga hot och ofredande ligger i den lindrigare änden och kan ge böter eller fängelse i upp till ett år, medan fridskränkningsbrotten har en strängare straffskala med fängelse i lägst ett år och som mest sex år. Exakt påföljd beror på omständigheterna och vad domstolen kommer fram till.

Praktiskt nästa steg

Spara allt som kan styrka det du varit med om – skärmbilder, meddelanden och anteckningar om datum och händelser. Berätta utförligt för polisen och ställ frågor om utredningen, till exempel om det finns möjlighet till kontaktförbud. Du kan också kontakta en kvinnojour eller ett brottsofferstöd för praktiskt stöd under tiden.