Servitutsavtal som följer fastigheten

Kort om ett servitutsavtal

Ett servitut ger en fastighet rätt att i något avseende använda en annan fastighet: en väg, en brunn, en ledning, en brygga. Rätten hör till fastigheten själv, inte till ägaren, och följer därför automatiskt med när fastigheten säljs. Det är skillnaden mot nyttjanderätt, som är personlig. Enligt 14 kap. 1 § jordabalken får ett servitut upplåtas om det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning, och det får avse endast ändamål som är av stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten.

Formkravet i 14 kap. 5 § är hårdare än de flesta tror, och konsekvensen av att missa det är total. Servitut upplåts skriftligen av den tjänande fastighetens ägare, och i upplåtelsehandlingen ska anges den härskande och den tjänande fastigheten samt ändamålet med upplåtelsen. Lagtexten avslutar: en upplåtelse som inte uppfyller dessa föreskrifter har inte verkan som upplåtelse av servitut. Det blir alltså inget halvt servitut, det blir inget servitut alls.

Skäl att skriva ett servitutsavtal

• En fastighet måste köra över grannens mark för att nå allmän väg.
• Vatten, avlopp eller el går över en annan fastighet.
• En brunn eller en brygga på grannens mark ska få användas av din fastighet.
• Ni styckar av en tomt och den avstyckade delen behöver tillgång till något på den gamla.
• Ni har en gammal muntlig överenskommelse som ska formaliseras innan någon säljer.

Det här ingår

• Båda fastighetsbeteckningarna och ändamålet, det som 14 kap. 5 § kräver för giltighet.
• Exakt beskrivning av området och vad rätten omfattar, med plats för karthänvisning.
• Underhållsansvar inom de gränser 14 kap. 1 § tillåter.
• Vederlag som engångsbelopp, årlig avgift eller inget alls.
• Upplysning om hävningsgrunderna i 8, 9 och 10 §§ och fristerna där.
• Underlag för inskrivning hos Lantmäteriet, som skyddar rätten mot en ny ägare.

Vanliga frågor om servitutsavtal